Working Class Hero

One man can make a difference.

Hero.

Rock n' Roll

Idol på Ollis, Nylandsturnén och helgens bravader kommer att behandlas i dagens heta blogginlägg. Londonfilmen är på gång, men måste kvalitetskontrolleras och till viss mån censureras innan publiceringen.

Idol på Olivers Inn. Onsdagen börjar med att jag och Eirik springer omkring på stan för att jaga peruker och mustascher. Efter att Janek lurat oss till Vasa teater så fann vi våra outfits vid FunToy. Vackert så. Vi mötte sedan upp med programledare Janne Grönroos (Hannes) och Krista Siegfrids (Åsa). Jag skulle föreställa hårdrockslegenden, bandymålvakten, gitarrvirtuosen, den mytomspunna DJn på Ollis, Sami "Zäppin" Salonen. Eirik var den skivaktuelle Fredrik Furu. Mustachen vältrimmad och hatten på sned. Klockrent! Juryn var redo!

Vi drack slottsvin och gick in i karaktär.

Väl på Ollis flöt allt på riktigt bra, förutom några oundvikliga bloopers. Jag påstod bland annat att Zäppin spelat gitarr i Hanson, när han i själva verket lirat i Nordman. Potatoe Potaaaatoe. Båda e ju svenska band, eller? :)

Publiken var vild, småtjejerna längst fram grät när "I remember you" framfördes. Vinnaren blev Nicolina Koskinen med låten awakening. Vi i Juryn framförde ett extranummer. Fredrik Furus - dagar och nätter. Ölen var gratis och god, så när jag vaknade upp 05.30 så kände jag mej som om någon kört en lyktstolpe genom mitt huvud.

Nylandsturnén. Tåget avgick 05.50. Biljetterna var slut i maskinen. Pengarna slut i plånboken. Jag föreslog att vi skulle lägga oss ner på perrongen och dö. Hannes vägrade. Han slängde upp mig på sina breda axlar och utstötte något som lät som ett krigsrop och släpade ombord både mig och Maki på tåget. Väl ombord började vi tigga pengar av våra stackars medresenärer.

Vi fick ihop till biljetterna och konduktören var nöjd och belåten. Inga platser med what the hell, man kan ju sova på golvet.

Helsingfors är en skitstad. Man måste betala 2.50 euro för att ens ta sig in till centrum. Ölen kostar 7 euro / stopet och det regnar. Alltid.

Vi hade en sjujäkla fest på hotellet iallafall. Hotellpersonalen drömmer väl ännu mardrömmar om oss. Linda svimmade och Makis bror har knappast höga tankar om oss pampeser hädanefter. Biobesöket på fredagen blev iallafall en succé. Paranormal activity. Hujedamej en sån skräckfilm.

Lördagen var inget att skriva hem om. En alltför lång förfest och en bedrövlig pub. Kvällens behållning var Hannes misslyckande i diverse spel.

På hemvägen till Vasa spelade vi kort. Hannes och Linda hade inte mycket att sätta emot här heller och Sonja och Jag avnjöt en promenadseger i "Tecken".

Jag tror mej ha slagit rekord i alkoholkonsumtion i lördags. Okristliga mängder berusningsdryck har förtärts och hangovern har inte riktigt släppt ännu. Dagen börjar med att jag cyklar till Jimmys för att se på fotboll. Ölen slank ner i rask takt och efter 3 matcher känner jag mig onykter. Till Jimmys förtjusning räddade mina pantpengar hans ekonomi i några veckor framöver. Jag laddar in en shot förrän jag beger mig till Belles födelsedagsfest. Jag stannar vid slottet för att ta mig något att dricka. Cykelturen hade gjort mig törstig igen. Slottsvinet blev min räddning (mitt fördärv) och relativt wasted beger jag mig till Belles där det serveras bål. I mängder.

Jag vaknar upp hemma i min säng och tänker. "Fan vad full jag var igår, varför var jag inte ute på krog?" Ett påtagligt antal vittnesmål gör dock gällande att jag verkligen hade varit ute på krog. Berusad som en getabock på muschrooms hade jag vinglat omkring på Ollis. Uschadå. Nåväl, det är ju bara lördag en dag i veckan..

Guinness tour 2009!

London 2009. Pretty fucking ninja. En film kommer att komma upp här på bloggen inom en snar framtid, men jag skall försöka återge äventyret med ord också.

Onsdag. Vi samlas alla vid Mysinge i Bennäs. Alla är där förutom Sunkken som inte har några byxor. Han hade tydligen jagat en hare över ett staket när byxorna sprack. Varför den stackars haren inte kunde få vara i fred vet vi inte. När Sunkken äntligen anländer med nya tajtare jeans så sticker vi iväg. Ölen korkas omgående. Vi stannar för pisspaus. Seve lunkar in för att köpa öl. Mer öl. Han har tydligen hävt i sig 8 burkar already. Jag känner mej liten och orutinerad. Seve blir min nya idol.

Måttligt berusade anländer vi till flygplatsen. Vi tar oss en öl och spelar kort. Sedan är det dags för den obligatoriska kilningen av kön innan det är dags att borda Ryanair. Jag somnar. Pojkarna beställer in rödvin och ljudnivån är allt annat än låg då jag vaknar. Mölsä försäkrar nya resenärer om att piloten är välutbildad och att planet kommer att landas lugnt och skönt. Jeppo ser inte övertygad ut och skrattar nervöst.

Väl framme vid hotellet så blir det läggdags omgående. Hotellpuben är stängd och rödvinsbutiken likaså. När vi vaknar luktar det död apa inne i rummet. Ventilationen är inte den bästa. Jag sover i samma säng som förra året. Rödvinsfläcken är fortfarande kvar! Classy.

Torsdag. Uppe med tuppen. Vi slänger i oss en frukost på hotellet. Rice crispies. En klassiker.

Nu beger vi oss till den gamla goda puben med brasan. Prick 11.00 när dörrarna öppnas stormar 14 törstiga finnar in. Pubägaren ser förvånad ut. Guinnessen slinker ner i rask takt och plånboken blir lättare och lättare. Seve joinar oss. Han har varit på en egen pubrunda för att släcka den värsta törsten. Han sänker en guinness på någon minut, rapar ljudligt och beställer en till. Jag bugar mig av vördnad. Resten av dagen fortsätter i samma stil, pub-besök, shopping, mat och fler pubbesök. Tommy upprepar frasen " Peff pojka i London - dricker ööli" alltmer frekvent.

Fredag. Vaknar upp med en hemsk huvudvärk, men den botas lätt med några pints i downtown London. Icke. Kicki släpar med oss till något jävla köpcentrum i utkanten av nowhere. Priserna är horribla och Sebbe köper en kaffe för ca 18 pund. Fuck this, tänkte vi och begav oss närmare centrum. Det är dags för oxford street- rallyt. Pub-besök, shopping, pub-besök. Från öst till väst. All day long. Kvällen avslutades för vissa på stripklubb i Londons mindre glamorösa kvarter, på toaletten på en vanlig klubb eller i hostellets egna pub.

Majoriteten mådde som de förtjänade dagen efter, men skam den som ger sig. Saturday means football in England. Vi beger oss raka vägen till norra London. White hart Lane. Tottenhams anrika hemmaarena. Det har gått rykten om 3 liters ölstop. Det vattnades i munnen. Vi hittar en fin pub några stenkast från arenan där vi påbörjar ölkonsumtionen. Alla är taggade och ölstopstornen skjuter i höjden. Poppers och öl gör oss fnissiga och engelsmännen slänger förvånade blickar på oss när vi sjunger pedofilramsor om Wenger.

Via hamburgerståndet till arenan. Stämningen är hög. Jag, Seve och Jimmy sänker öl i rask takt före matchen. Matchen i sig är spännande. 2-0 till Tottenham, Sunderland missade en straff. Som den erfarne fotbollskonsumenten som jag är ger jag stämningen 7 getingar av 10 möjliga.

Den enda tian är United mot Newcastle på old trafford 2008 i Januari 2008.

Efter matchen sticker vi till en annan pub för att se på Arsenalmatchen på tv. Owen bjuder på kannor med öl och Seve slår nytt rekord genom att sänka en pint på ca 5 sekunder.

Vi fortsätter kvällen på en Pub som sent kommer att glömma oss. Ölen flödade. Shotglasen tog slut. Engelsmännen stirrade gapande på oss när vi sjöng, dansade på borden och pissade på gatan utanför. Promillehalten hos de flesta skulle ha dödat en mindre flodhäst.

Suna lyckas på något sätt föra hem mig till hostellet. Dagen efter kunde man, med viss avsmak i blicken, urskilja raketspyor på byggnader mellan tunnelbanan och hostellet.

Söndagen tillbringades med en hemsk hangover, med byxorn som luktade spya, på flygplatsen. Vi såg första halvlek mellan Chelsea och United. Förlust igen. Terry är en fitta.

Ett stort tack till pojkarna och speciellt Owen som har ordnat denna fantastiska resa. London 2010 coming up!

LONDON BABY!!

Så va de då dags. Catch you on the flipside!