tisdag 30 mars 2010

Pampas part 1

Syhfeelis Race. För många är detta fantastiska race höjdpunkten på hela Pampasveckan. Hejdlöst drickande, våldsamma burnouts och cowboy-tema. Vad mer kan en man önska sig? Lättklädda indianflickor? - check. Fint väder? - check. Johnny Cash på högsta volym? - check. Vad kan gå fel?

Vi började uppladdningen på måndagskvällen vid slottet. Vi rullade tobak och snackade taktik. Bad Moon Rising med CCR snurrade på tyst i bakgrunden. En och annan öl förtärdes för att stilla nerverna. Man kunde ta på spänningen. Ingen av oss sov värst bra den natten.

Tisdag. Vaknar kallsvettig upp med ett ryck i tron om att jag missat racet. Jag hoppar upp, slänger en blick på klockan, pustar ut och knäpper en öl. Vi beger oss till Maddi. En ölcase brakar sönder vid ett övergångsställe. Jag svär. Tre stycken gick förlorade (snabbt korstecken). Vi plockar upp de skadade och tillbucklade överlevarna och fortsätter. Maki och Madde står och beundrar vår rullande saloon. Bilen vill jag inte gå in på desto mer. Låt oss säga att den var ett kapitel för sig.

Vi sätter på oss våra kostymer. Nicke ser fruktansvärd ut. Han är saloon-lady. Linda sminkar honom och han gråter som en baby när eyelinern närmar sig.
Jag är Lucky Luke, eftersom jag är coolast och stiligast. Hannes är en kaktus eftersom han liknar en kaktus. Maki är Joe Dalton för att han liknar en skurk. Maddi är min skugga och följer efter mig, eftersom hon är min bitch. Lagnamn? The Lucky Punks. Enkelt och elegant.
Maki vill dricka öl. Han får inte. Han är chaufför. Vi skrattar retfullt och kör en bil-skål.

Vi åker runt i staden efter diverse saker vi glömt. Vi hinner ändå i tid och vi känner redan segerns sötma när vi ser på alla Wanted-posters vi hängt upp kvällen före. Nicke har dock glömt våra race-lappar vid slottet. Nu jävlar är det bråttom. Jag och Maki kastar oss in i bilen, kör några hundra meter innan vi konstaterar att vi inte har några nycklar. Tillbaka igen. Nycklarna fanns tydligen i bilen. Nu började det bli bråttom på riktigt. Maki svär. Vi hämtar lapparna och har 100m kvar till starten när vi hör en smäll och bilen stannar. Maki gråter uppgivet. Punktering? Tydligen inte. Ett bälte hade fastnat i bakhjulet. Konstigaste olyckan någonsin? Top 3 iaf.

Starten går av stapeln. Vi får starta nästan sist. Vi lutar oss tillbaka, minglar med våra supporters och dricker några öl.

Väl iväg så kommer äntligen vår intelligens och klurighet på prov. Vi hittar till alla ställen och vi utför punkterna med bravur. Vi bildar totempålar, äter tabasco-apelsiner, kastar lasso, dansar regndanser och söker efter nycklar i höstackar. Vi fixar allt med god marginal och mutorna våra är exceptionella. Whiskey, tobak, öl, lapdances, godis, chips. Vad mer kan man önska?


Vi leder stort inför sista punkten. Vi behöver inte många poäng till för att ta hem racet. Uppskattningsvis 3. Problemet är bara att vi är ordentligt packade. Nicke kan knappt stå på sina höga klackar, Hannes tittar i kors, och Madde är halvnaken. Sista punkten är... balansgång! Hurra hurra. Vilken jävla konspiration. Vi failar. Som fan. NOLL poäng i utförande. Vi är lika glada ändå, och kör vidare till Ollis där Maki Äntligen får börja supa. Klockan är nu 16.00.



Hur slutar det här kan man ju kanske fråga sig, men vi hade en jävligt trevlig kväll, som innehöll mellanfest vid Dengs och röj på Ollis. Vem vann tävligen? Ingen aning. Vem fick pris för bästa tema? Några nissar i Banankostymer. Cowboy-tema. Bananer. Cowboytema. Bananer. Grattis i alla fall. I don't get it.

1 kommentar: