Juules Blogg: The Devils in Disguise

"What's crackin' my n-n-n-n.. Hur gick tenten? "

Självklart ska man börja ett utlämnande blogginlägg med lite insiderhumor för att säkert skrämma iväg nyfikna first-time-readers. Citatet är av Hannes, och ni kan säkert föreställa er situationen.

Fredag. Sitter och farmvillar och är aningen bitter över att mina morötter blivit gamla. Matilda ringer. Hon har tråkigt. Jag har jävla skoj. Jag tar en för laget och gör henne sällskap -trots att min farm gav mig en sjujäkla spelupplevelse. Hon bjuder på mat och hennes klasskompisar kommer över. Vi sticker till Niklas P. och Janis för att spela Fifa. Jag börjar bli lätt berusad och förlorar förbannat oturligt mot Niklas på straffar. Jag blir sur och sticker hem för att äta pizza.

Lördag. Maki och Niklas känner sig grymt aktiva och drar med mig till Makis för att göra skolarbeten. Jag protesterar. Det är lördag for fuck's sake. De lockar mig med öl och vin. Jag är lättövertalig. Man vill ju inte vara den som är den. Vi får faktiskt gjort ett skolarbete om sjösäkerhet. Fantastiskt. Vi drar vidare till Loftet. Trivial stod på programmet. Team Helsingfors briljerade, men Team Pampas tog hem den moraliska segern. Vi belönar oss själva med utgång. Det blir Fontana. Möter Sebbe. Han är överdrivet i kanonen. Han blundar och dansar för sig själv -framför bardisken. Jag skakar menande på huvudet åt Philip. Rockar loss lite på dansgolvet, för att sedan bege mig hem -via McDonken. 1 € för en osthamburger? Taget!

Hannes smyger in. Jag hade väldigt roligt åt hans kvällsaktiviteter. Jag tror han spelade ishockey eller något i sitt rum.

Måndag. Rasmus och jag ställer till med Monopolkväll. Emme, Jossan och Masa joinar oss. Jag drömde mardrömmar om Norrmalmstorg i tre nätter i rad efter detta spektakel.

Tisdag, min favoritdag. Vi planerar en bastu-fifa-skolarbetskväll vid Oskars. Maki tycker inte om bastu. Maki tycker det är för varmt. Maki sitter för det mesta på nedersta bänken när de stora pojkarna badar bastu. Ölen slank ner i munter takt, skolarbetena uteblev och vi begav oss till Ollis. Amra firade födelsedag. Anders var stupfull.

Rasmus var DJ och hade hemskt roligt åt mig. Jag hade tydligen dansat ensam iklädd solbrillor och hawaii-skjorta. Låten då? "Mambo number five". Jag har mina stunder.

Onsdag. Krapulan som följde var något i hästväg. Huvudet bultade och magen dansade rumba. Niklas hittade spyor på vessakanten. Jag bedyrade min oskuld, men jag tror att mitt djupt gröna ansikte avslöjade mig. Såhär kunde det ju inte fortsätta. Jag begav mig till Alko. Nu skulle krapulan botas minsann. Vi stack till Lindas för att spela Alias. De gamla goda lagen. Team Freedom förlorade. Jag var knäckt. Maki hånlog åt mig. Lotta och han hade briljerat som vanligt. Jag kan inte förstå det hela. De två mest inkompetenta dagdrivarna sopar banan med oss. De kanske tänker på samma sätt?

Nåväl. Jag och Niklas drar vidare till Fontana där eftersläppet till dagens sitz äger rum. Vi möter på Jimmy. Han har spytt på toaletten. Klockan är 11. Han kramar om mig, berättar hur mycket han älskar mig, och sticker iväg för att spy.

Jag har helvetes skoj. Min favorit-Victoria är där. Hon bjuder på poppers. Jossan lovar att bjuda mig på öl om jag raggar på en 40-årig man med ölmage och mustasch. Done deal. Han nobbar mig dock.. Jag deppar inte längre när jag får min öl.

Hannes är utklädd till en julgran. Han är nykter. Jag är imponerad. Emme berättar hur mycket hon hatar mig. Ett tag tror jag att hon skall strypa mig och jag ryggar instinktivt bakåt. Hon ser att jag är på min vakt och försöker se ointresserad ut. Sedan, helt out of the blue, så kastar hon sig efter mig med ett hest stridsrop, men jag är för snabb, smidig och finurlig. Jag springer ut från fontana med ett inte allt för manligt skrik.

Torsdag. Vaknar upp med en - om möjligt - värre hangover än i Onsdags. Nu finns det dock ingen möjlighet att supa bort den, jag har nämligen tent på Fredag. Jag lider. Ack så jag lider. Kommer mig knappt upp ur sängen. Hannes bjuder på varma smörgåsar serverat med kärlek.

Fredag. Jossan har planerat en utflykt till sin villa. Emme lovar att inte döda mig. Jag bestämmer mig för att åka med. Tar risken. Jag lever on the edge.

Vi frågar om det är bilväg eller båtväg. "Varkendera" borde det naturliga svaret ha varit. Bilvägen liknar en lerig bergsåker i Peru och båtvägen är som att försöka anfalla en minerad tysk ubåtshamn. Jag är rädd under båtfärden. Mycket rädd, vill jag påstå. Men vi kommer fram med livet i behåll. Blöta, frusna och törstiga. Hunden luktar skit och Tvn funkar inte. Livet kunde ha varit bättre. Masas humör är på bristningsgränsen, men när elden kom igång i brasan, korvarna fram ur paketet och lådvinet var öppnat så började till och med den mest hårdnackade pessimistens hjärta att tina.

Vi spelade rappakalja, drack spetsad glögg och hade helt enkelt jävligt skoj. Baljan som vi skulle bada i senare värmdes sakta men säkert upp av vana eldare. Sisådär klockan 02.30 var vattnet såpass varmt att man kunde kliva ner i baljan utan att riskera frostskador och hemorrojder.

Masa känner sig kärleksfull och stoppar ner sin tunga i min hals. Jag försöker protestera. Han skyller på att det var "en lek". Jag har mina misstankar. Emme är i sitt esse. Hon är alldeles till sig av baljan. Jag tror hon sitter hemma nu och räknar ihop hur mycket studiestöd hon måste spara för att kunna köpa en egen balja.

Morgonen efter så är alla rätt slitna. Vi har iallafall hysteriskt roligt åt Rasmus försök att ta sig loss från trädet vi tejpat fast honom vid. Båtfärden gick smidigare på hemvägen. Kanske berodde det på att vi hade lättare packning? Kanske berodde det på skickligare folk vid årorna?

En riktigt trevlig fredag. Lite synd att inte byrackan dog. Jag menar, det finns väl knappast något bättre ställe att bli begraven på? Dessutom luktade han om möjligt ännu mera röv på hemvägen.