Kabanossi och Trekanter

Folket har sagt sitt! Förkrossande 58 % vill ha kvalitativa blogginlägg. Vackert så. Men som den lyhörda och fina person jag är har jag beslutat att ta hänsyn till Kvantitets-folkets åsikt också. Hädanefter kan bloggen uppdateras aningen mer frekvent, så jag råder er att kika in nu som då för att först ta del av dom hetaste skvallren, dom mest utlämnande fyllehistorierna och annan förstklassig läsning.

Enough bullshit. Nu kommer det ni har suktat efter hela veckan. Juules bravader i veckan:

Måndag: Dagen inleddes med fotboll på falli park. Bennäs-pojkarna hade samlat ihop ett skönspelande och tekniskt gäng med Mölsä i spetsen. Tyvärr räckte detta inte riktigt till. Vi vann nämligen med 20-17 efter ett hattrick av yours truly i förlängningen. Sunkken briljerade med härliga finter och både Suna och Byggen var på fint spelhumör. De goda segrade än en gång.
Efter "matchen" for jag, Sunkken och Jimmy till Kockelby för att hälsa på Burkis.

(För de som inte känner Burkis kommer här en snabb presentation: Bo- Erik "Burkis" Sundqvist är Sunkkens käre far. Han är kung på kort-spel och i synnerhet trash-talk när man spelar kort.)

Burkis hade flytt från frugan för en kväll med husvagnen till Kockelby av alla ställen, och hade lovat att bjuda på pilsner om vi hälsade på honom. Hur han lyckades köpa öl fastän klockan var halv 10 begriper jag mig inte på, men enligt honom själv har han "suhteita". Jag misstänker mutor av modell större. Vi spelade kort, grillade, drack öl och hade det allmänt trevligt. Burkis, som är en sann connoisseur när det gäller mat hade förstås köpt Kabanossi-korv. Ack så gott.
Vi avrundade kvällen med lite fylle-fotboll på torget. Mina byxor sprack. Kanske jag borde ha skippat den sista kabanossi-korven?




Onsdag: Onsdag igen! Glädjens och möjligheternas dag, har det visat sig vara. Vädret är ALLTID vackert på onsdagar. Pilsnern är ALLTID kall på onsdagar och Sunkken är ALLTID dj på onsdagar. Vi började dagen med att klippa Åhman. Han blev riktigt söt. Lite som en blandning mellan Justin Timberlake och Beckham. Vi beslöt oss att vi borde fira Åhmans nya frisyr med öl. Sagt och gjort, via butiken till Åhmans där han bjöd på korv och kortspel. Sounds familiar? Jävla enformigt liv jag lever. Ölen tog slut. Måttligt berusade begav vi oss till den lokala butiken efter mera. Vi knycker lite av Åhmans rostabröd och dricker lonkero innan det är dags att joina Sunkken vid Melody. Vi hinner med en snaps vid Jimmys place. Vid melody är allt som vanligt, Tommy bjuder på drinkar, Sunkken spelar Michael Jackson och Jimmy snubblar omkring på dansgolvet.
När det så närmar sig lugna låtar nappar en finsk tjej tag i mej. Jag, gentleman som jag är, har aldrig sagt nej till en dans och säkert inte på finska så jag tar vackert tjuren i hornen och plågar mig igenom dansen. Till historien bör tilläggas att damen inte är någon tiopoängare. Inte ens med de kända beer-goggles på. Jag försöker slingra mig ur hennes grepp. Icke. Hon är stark. Hon stirrar mig djupt i ögonen och säger: "Mun kämppä! Nyt!"
"I helvete heller" tänker jag, men nickar glatt på huvudet. Jag försöker desperat telepatiskt signalera till Sunkken att jag är i knipa.


Jag förväntade mig att han skulle rädda mig med någon flickvän-historia eller något, men nej. Han lämnar mig med ett brett flin. Åhman, som vid dethär laget är gravt berusad föreslår att vi skall köra en "three-way- action". Han sätter upp regler. Jag lyssnar bara med ett öra. Hur fan ska jag ta mig ur denna situation?
Finskan lyckas ta mig och åhman all the way till taxistationen när jag gör det enda rätta.
Jag springer. Omoraliskt? Fuck that.

Fredag: Dan före doppare-dan. Bastukväll på lördag. Vi tar det lugnt i Linkkens lägenhet, spelar nhl och dricker kaffe. Sebbe är bedrövlig på att skjuta, han skyller på kontrollen. Min lillebror står utanför, uppenbart berusad, med sina kompisar och ropar att jag är fet. Jag ignorerar dom.
Vi beger oss till "Peff-Table" på uteterassen för att ta oss en öl och snacka upp oss inför bastukvällen. Alla är förväntansfulla. Tommy kissar nästan på sig av förtjusning. Det blir hans första Peff-bastukväll.

Lördag: Vaknar upp klockan 08.45. Jag har knappt sovit alls. Det är talkodags. Solen skiner och fåglarna surrar. Eller snarare getingar stora som fåglar. Jag blir stucken. Tror att jag ska dö. Allting svartnar. Ska jag dö på ekorosk i Pirilö? Ingen rocknroll-död precis. Tapper som jag är återgår jag till arbetet och vi är snabbt färdiga. Owen dricker folköl.
Efter en tupplur är det så dags för bastukväll. Jag och Linkken anländer sist. Tommy är inte här. Någon menar att han har stuckit till Danmark. Jag tvivlar. Det blir en vild bastukväll som inte kan beskrivas med ord. Men jag kan avslöja att den innehöll beach-fotboll och volleyboll (där Jimmys lag förlorade stort), nakenbad, och öldrickning. Minnet från gårdagen har inte helt återvänt, men one hell of a night var det nog iallafall!